Tullar, Gandhi – och ett glömt minne...

(OM du inte kan läsa hela mailet i din inbox, kan du läsa det online. Klicka på “Read online” uppe i högra hörnet.)

✨ INSIKTER SOM KANSKE BERÖR…

Dagens skattkammarbrev kan få dig att sätta kaffet i halsen, eller kanske t.o.m. känna - det räcker nu… Men, jag vill inte skapa kaos för dig eller att du ska bli arg. Meningen är att du ska tänka själv… Och känner du att detta första stycke blir magstarkt, hoppa ner till efter bilden så blir det lättare 😉 

Jag drömde häromnatten att jag var i Bangladesh och syfabrikerna stängdes ner. Sömmerskorna kom till mig och frågade: Vad ska vi göra nu..? Varpå jag svarade: Vad VILL ni göra?

Just nu hörs höga röster om nya höga tullar på EU-export till USA.

Börserna skakar, rubrikerna skriker, och någonstans mitt i detta glömmer vi att det som nu kallas “farligt” en gång var en självklarhet...

Jag minns när jag bodde i Indien på början av 90-talet – när tullen låg på 300%…

De gjorde det inte för att isolera sig, utan för att skydda sin marknad, sitt hantverk, sin själ. Vi som då hade blöjbarn och ville köpa ett paket Pampers, fick snällt punga ut med 1000:-, vilket gjorde att vi använde tygblöjor istället… Utan att någon talade om klimatsmarthet..

Gandhi vävde sina egna kläder. Inte för att det var hållbart – utan för att det var frihet. Ekonomisk självständighet var hans stilla revolution.

Och jag kan inte låta bli att se det: När vissa länder försöker flytta hem produktionen, när man ifrågasätter systemet där ansvar outsourcas och skuld tvättas bort med märkningar – då kallas det hotfullt.

Men kanske handlar det inte om tullar alls.

Kanske handlar det om att någon börjar fråga varför båten läcker – istället för att fortsätta ösa i allt snabbare takt, för hålen blir bara fler och fler…

Vi lever i ett system där:

• Miljömärkningar lyfts fram som det “goda” – trots att det borde vara självklart att det vi producerar är rent, nära och ansvarsfullt från början.

• Vi lägger produktionen långt bort, så vi slipper se verkligheten – och därför också slippa känna ansvar.

• Allt som är giftigt eller destruktivt – slipper ofta märkas.

Men när någon säger “nej tack, vi vill ha kontroll, transparens, ansvar” – då kallas det protektionism (motsaten till frihandel).

Jag går just nu på en utbildning inom Cirkulär Design, där den stora frågan är: Vad ska vi göra med sopberget? Ingen ställer sig frågan, hur kan vi få slut på konsumtionshysterin, dåliga kvalitéer och fast fashion? Så, återigen: båten läcker - men vi öser istället för att laga hålen först…

Det här är inget försvarstal eller med någon politisk agenda, utan en stilla reflektion för ibland är det just de där tystaste tankarna… som får strukturer att börja darra.

Men, när förslaget uppstår om nära produktion så kommer ofta svaret: “Vi måste producera i låglöneländer – annars svälter de.”

Vad hände när vi flyttade ut produktionen från våra egna städer, från Borås, Norrköping, Trollhättan, Alingsås osv – då var det ett litet knorrande, men inte alls i samma skala som nu...

Vi såg inga köer av människor som blev hemlösa över en natt.

Vi bara stängde fabrikerna, exporterade maskinerna – och sa sedan att det var utveckling.

Så frågan är inte bara vad som är “snällt”.

Frågan är: För vem?

📍 Från och med nu är Skattkammaren i Falkenberg öppen varje lördag!
Vi ses där mellan kl. 11–14 hela april.

Vill du hellre komma en annan dag i lugn och ro?
💫 Boka din privattid → HÄR

Vi ses i Skattkammaren.
Det var allt för idag.
Men magin fortsätter… ✨

Vi hörs snart igen –
och tills dess önskar jag dig en fortsatt magisk dag! 🌸

Gwenn Gunilla