Tänk om åldern bara är en berättelse. Vad vill du skriva istället?

(OM du inte kan läsa hela mailet i din inbox, kan du läsa det online. Klicka på “Read online” uppe i högra hörnet.)

Hallå där!

Om vi är gamla vid 60, hur länge ska vi då vara gamla?

Jag hör kvinnor runt sextio år som säger att de är gamla nu, som om det vore en självklarhet, nästan ett kvitto på att de förstått hur "livet fungerar". Men ibland vill jag bara luta mig fram, lägga huvudet lite på sned och fråga: Om du nu är gammal, hur länge tänker du vara det? Min mamma levde till 101 år. Om hon hade sett sig själv som gammal vid 60, så hade hon alltså varit gammal i över fyrtio år. Ett helt andra liv, där hon gått omkring och känt att hennes bästa dagar låg bakom henne. Det är absurt, eller hur? Det är som att kliva av tåget mitt i resan och bestämma sig för att stationen man hamnat på nu är slutstation, oavsett hur lång resan egentligen var tänkt att vara.

Och när jag hör människor prata om det där, att "förr i tiden blev man ju inte äldre än 40 eller 50", så förstår jag varför det är så lätt att fastna i det tänket. Vi har blivit matade med en berättelse. Vi har alla hört det – medellivslängden var låg, folk slet ihjäl sig, dog unga, och det är först nu, tack vare modern medicin, sjukvård och vaccinationer, som vi kan leva tills vi är 80. Det är en fin saga. Väldigt praktisk för den som vill få oss att tro att vi är beroende av systemet. Men det är bara det… det är inte sant.

Det är en halvsanning som blivit en hel lögn. Medellivslängden på 1600- och 1700-talet låg visserligen runt 40 år – på pappret. Men vad de inte berättar för oss är att den siffran väger in spädbarnsdödligheten. Och barnadödligheten var hög, det vet vi. Många barn dog innan de ens hunnit börja gå, och det sänkte hela genomsnittet. Om du däremot överlevde dina första, sårbara år, fanns alla möjligheter att leva ett långt liv. Lika långt, eller längre, än vad många lever idag.

Men det är inte den berättelsen vi fått höra. Vi har gått omkring i tron att människor i äldre tider dog som flugor vid 40, och att de som mot all förmodan blev 50 var gamla, krokiga och färdiga. Och eftersom ingen sagt annat, har vi accepterat det som sanning. Jag också, tills jag började gräva i min egen historia.

Jag har släktforskat, noggrant och genom generation efter generation. Jag har gått igenom födelseböcker, dödböcker, kyrkoböcker och fått fram namn, årtal, livsöden. Och vet du vad? Kvinnorna i min släkt har levt till 81 år i snitt. Männen till 78. Det här är inte någon magisk överklasslinje jag råkat födas ur – det är vanliga människor, bönder, hantverkare, småbrukare. De levde sina liv på 1600-talet, 1700-talet, 1800-talet – långt innan vaccinationer, långt innan blodtryckssänkande mediciner eller statiner fanns. De levde på sitt sätt. De åt riktig mat, de rörde på sig, de var en del av en gemenskap, och kanske viktigast av allt: de var fria så länge någon inte tog ifrån dem friheten.

Min mamma levde till 101. Men hennes sista verkliga levnadsår var när hon var 88, när hon fortfarande hade friheten att sätta sig i sin bil och köra vart hon ville. När hon blev fråntagen sitt körkort och därmed sin självständighet, började något långsamt slockna. Och även om hon var kvar här på jorden i tretton år till, så var det inte längre hennes valda liv. Det var ett liv som samhället sa åt henne att leva – beroende, begränsat, stillasittande.

Och det här är viktigt, för vi har inte bara blivit lurade om hur gamla människor blev förr. Vi har blivit lurade att tro att vi själva ska börja dö redan i förväg. Att när vi når femtio, eller sextio, så är det "dags att sakta ner". Dags att acceptera att kroppen börjar gå sönder. Dags att lyssna på läkaren som säger att det är lika bra att börja ta det där pillret, för att förebygga något vi ännu inte ens drabbats av.
För vem tjänar på att vi ser oss som gamla när vi är mitt i livet?
Och vem vinner på att vi tror att vi lever länge tack vare någon annan än oss själva?

Tänk på det:
Om vi är gamla vid 60, och lever till 100 – då går vi alltså omkring och är gamla i fyrtio år. Det är en lång tid att vänta på slutet.
Jag vet att jag inte vill leva så. Jag tänker inte börja dö innan det är min tur.

Så jag ställer frågan till dig:
Vem har bestämt vilken berättelse du tror på om din ålder?
Vem har talat om för dig hur gammal du är – och varför lyssnar du?

Om ingen hade sagt till dig att du var gammal – hur hade du levt då?

Det var med de tankarna i bakhuvudet som Nemi föddes.
För det handlar inte om att förneka åldern. Det handlar om att kliva ur berättelsen att ålder är något som syns som ett förfall.

Och Nemi? Hon trollar bort både 10 kilo och kanske 10 år – bara genom att låta dig kliva i något som faktiskt visar vem du är.
Det är inte magi (även om det ibland känns så). Det är bara ett plagg som är designat för att förstå din kropp. En hålmönstrad väst som ger form, balans och rörelse på rätt ställen. Volangerna i framkanten ger en lekfull, feminin känsla – som om du alltid har ett litet ess i rockärmen. Eller ja, västärmen.

En storlek passar de flesta, tack vare det stretchiga viskos/elastan-materialet, som kramar där det ska och släpper där det behövs. Du behöver inte banta, du behöver inte kämpa – du tar bara på dig friheten igen. Och matchar du Nemi med något annat från butiken, ja… då börjar folk fundera på om du har gömt en personlig stylist där hemma i garderoben.

Så… vem bestämmer hur gammal du känner dig?
Du – eller den där berättelsen som säger att du borde känna dig klar?

Säg hej till Nemi, och låt henne göra underverk för din stil.
Din garderob kommer att tacka dig.
Och kanske också ditt spegeljag. ✨

Veckans Nyckel!

Tänk om det aldrig handlade om ålder – utan om vilken berättelse du väljer att leva i?
Du vet, den där gamla sagan om att vi skulle bli gamla vid 50, börja krympa vid 60 och bli osynliga vid 70? Det är dags att skriva om slutet.

Veckans nyckel är en påminnelse om att magi faktiskt finns.
I detaljerna du omger dig med. I hur du bär dig själv.
En rökelsehållare som förvandlar vardagen till en fristad – och håller både oro och små irriterande varelser på avstånd.
Och NEMI-västen, som inte bara trollar med figuren, utan får dig att kliva rakt in i din egen kraft.
Magin är verklig. Och den börjar med dig.

Nu har jag öppnat upp nästan hela tygsortimentet i Skattkammaren.

Det är tyger från mina tidigare kollektioner. Deadstock.
De finns redan. De är redan producerade.
Och de väntar på att bli något nytt – i dina händer.

Vill du ha tips och trix vad du kan göra med tygerna? Kolla i Facebook gruppen!

Häng med i gruppen → HÄR

Snart kan du boka privat tid i Skattkammaren i Falkenberg!

✨ Håll utkik i inboxen eller på Facebook! ✨

På lördag är Skattkammaren i Falkenberg öppen igen! Vi ses där mellan 11-13… Varför så kort öppettid kan man undra? Jo, för på lördag är det stor happening i Varberg så jag kommer att vara där sen!

Vi ses i Skattkammaren.

Det var allt för idag.

Vi hörs snart igen 😄 

Jag önskar dig en fortsatt magisk dag!

Gwenn Gunilla