När ingen annan gör det... gör vi det själva.

(OM du inte kan läsa hela mailet i din inbox, kan du läsa det online. Klicka på “Read online” uppe i högra hörnet.)

Hallå där!

Just nu går jag en utbildning i hållbar textildesign.
Inte för att jag behöver ett diplom som säger att jag jobbar hållbart – det vet du redan.
Utan för att jag ville förstå vad de där uppe egentligen menar med "omställning" och "hållbarhet". Om det är på riktigt.
Om de faktiskt menar allvar.

Spoiler: Det gör de inte.

Det är ganska tydligt att staten inte är särskilt intresserad av att skapa en verklig förändring. De vill lägga över ansvaret på oss företagare, på dig och på mig, medan de själva slår sig för bröstet och applåderar sina egna regler.
Vi ska designa rätt. Producera hållbart. Rädda världen.
Och samtidigt fortsätter konsumtionskarusellen snurra – snabbare, billigare, enklare.
Mer reor, fler köp, snabbare leveranser.
Det är som att försöka laga ett trasigt tak i ösregn medan någon står bredvid och borrar fler hål.

Vid årsskiftet kom en ny lag.
Nu får vi inte längre slänga våra trasiga strumpor i soporna. De ska sorteras som textilavfall och återvinnas.
På pappret låter det ju bra.
Problemet? Det finns inget system som tar hand om det vi lämnar in.
Återvinningen existerar mest som en punkt i en PowerPoint-presentation.
Så där står vi nu, med håliga sockor i handen, och vet inte vart vi ska vända oss, medan systemet klappar sig självt på axeln för att ha ”tagit ansvar”.
Lite som att tvinga alla att skaffa elbil, men glömma bygga laddstolpar.

Och det är det här som verkligen fick mig att haja till:
En av mina kurskamrater driver ett litet textilföretag. Hon kämpade sig genom pandemin, överlevde, höll sig flytande. Nu vill hon utbilda sig, förstå mer, ställa om sin produktion.
Men CSN sa nej till lån.
Anledningen?
Hon hade inte haft ”rätt typ av inkomst” under pandemin.
Det räckte inte att hon överlevde. Det räckte inte att verksamheten gick vidare.
Resultatet? Inget lån. Och krav på att betala tillbaka det lilla stöd hon fått.

Samtidigt säger systemet att vi måste ta ansvar.
Men de som försöker?
De hålls tillbaka.

Och här sitter jag, mitt i en kurs om cirkulär design och framtidens textilindustri, och inser att det inte finns någon verklig vilja att vi ska komma dit.
Staten säger:
”Vi har gjort vårt.”
Resten är upp till oss.

Men vet du vad?
Jag är van vid att fixa saker själv.
Jag har jobbat hållbart sedan jag startade DesignWerket.
Små upplagor. Deadstockmaterial. Produkter som håller över tid.
Jag har alltid producerat i Europa, alltid tänkt efter före.
Inte för att det var trendigt. För att det var självklart. (Och för att sova gott om natten, med vetskapen att jag inte hade utnyttjat någon.)

Nu har jag öppnat upp nästan hela tygsortimentet i Skattkammaren.

Det är tyger från mina tidigare kollektioner. Deadstock.
De finns redan. De är redan producerade.
Och de väntar på att bli något nytt – i dina händer.

✨ Veckans Nyckel

Köp 5 meter valfria tyger från Skattkammaren → få X (värde 200 kr) som gåva.

✨ Och nu får du fri frakt på alla tygbeställningar.

X finns i mycket begränsad upplaga – först till Skattkammaren får den!

Snart kan du boka privat tid i Skattkammaren i Falkenberg!

✨ Håll utkik i inboxen eller på Facebook! ✨

Det här är ingen stor kampanj. Ingen flådig reklam.
Det är bara sunt förnuft.
Använd det som redan finns. Skapa något nytt.
Och gör det vackert.

Vi ses i Skattkammaren.

Psst! Har du gått med i gruppen på Facebook? Häng med i gruppen → HÄR

Det var allt för idag.

Vi hörs snart igen 😄 

Jag önskar dig en fortsatt magisk dag!

Gwenn Gunilla