Förändringens år, läckande båtar, morötter

(OM du inte kan läsa hela mailet i din inbox, kan du läsa det online. Klicka på “Read online” uppe i högra hörnet.)

Ibland kräver stora skiften tystnad för att man ska kunna höra vart man är på väg. 2026 inleddes verkligen som förändringens år för mig, ett år där bitarna i ett livslångt pussel äntligen har börjat falla på plats.

När jag tittar tillbaka på min tid i textilbranschen ser jag ett mönster som är både tydligt och smärtsamt. Under de senaste 25 åren har kläderna halverats i pris medan våra löner har dubblats. Vi kan i praktiken köpa fyra gånger så mycket kläder för samma arbetade tid idag som för två decennier sedan. Men vi handlar på andras bekostnad. Hur kläderna tillverkas vill vi helst inte veta, allra minst vem som faktiskt syr ett linne med reglerbara axelband för 30 kronor… Det är en ekvation som kräver att man blundar för både hantverket och människan bakom maskinen.

Sanningen på Ghanas stränder
Problemet slutar inte vid fabriksgrinden. Varje vecka skickas cirka 15 miljoner begagnade plagg till Ghana. Det kallas ofta ”välgörenhet”, men sanningen är att cirka 40 % av det som skickas är rena sopor. Det är kläder av så låg kvalitet att de är oanvändbara redan vid ankomst.

I Accra kallas kläderna för ”Obroni Wawu”, död vit mans kläder. Namnet kommer från en tid då man trodde att någon måste ha dött för att man skulle göra sig av med så många kläder. Idag vet de bättre. De ser hur våra billiga impulsköp bokstavligen sköljer upp på deras stränder. Istället för sand mellan tårna trampar man på högar av textilavfall som kväver både natur och människor. Det är en avfallskolonialism som kräver betydligt mer eftertanke och ansvar än vad vi ger den idag.

När den europeiska industrin tystnade
Det tragiska i min 20-åriga historia med DesignWerket är tajmingen. EU hävde importkvoterna året innan jag startade bolaget. Innan dess var textilexporten en av de absolut största källorna i Grekland, toppat endast av olivoljan. Men när kvoterna togs bort raderades industrin i princip ut. Fabrikerna tystnade, produktionen flyttades till Asien och kvar blev bara små familjefabriker som sydde för den lokala marknaden.

Jag har envist hållit kvar vid Europaproduktion i alla dessa år. Snacka om att jobba i motvind när hela det globala systemet har riggats för att vi ska konsumera billigt skräp från andra sidan jordklotet.

Gandhi och de läckande båtarna
Jag minns när jag bodde i Indien i början av 90-talet. Då låg tullen på 300 %. De gjorde det inte för att isolera sig, utan för att skydda sin marknad, sitt hantverk och sin själ. Gandhi vävde sina egna kläder för att uppnå ekonomisk självständighet. Det var hans stilla revolution.

Idag kallas det ”protektionism” när länder vill flytta hem produktionen. Men vad hände när vi flyttade produktionen från våra egna städer? Borås, Norrköping, Trollhättan, Alingsås... Vi stängde fabrikerna, exporterade maskinerna och sa att det var ”utveckling”.

Nu står vi här med en båt som läcker. För ett år sedan infördes ett förbud mot att slänga textilier i soptunnan här hemma, men utan en plan för vad som skulle hända med berget av textilier ledde det till att man fick backa efter bara ett halvår. Vi pratar om plastskatt och klimatkris, men vårt mode är värre och nästan ingen känner till vidden av det.

Från storm till Logos – Min kurs som Den flygande holländaren
Under dessa år har du sett mig vilja elda upp allt, sett mig sälja lyxlådor och kanske till och med sett mig dansa naken på bordet… Varför? För att jag vägrade gå med på en kultur som inte värderar hantverk. Jag vägrade låta 20 år av själ och kvalitet tystas ner av ett system som bara vill ha billigare och snabbare.

Men nu har röken lagt sig. Mitt i stormen fann jag mitt Logos, min inre sanning och den struktur som håller ihop världen när allt annat skaver. Jag insåg att jag inte är ett sjunkande skepp utan den flygande holländaren. Jag sjunker inte, utan byter dimension för att sätta en ny kurs.

Snart drar jag ner rullgardinen på DesignWerket för klädesdesign, inte för att ge upp, utan för att jag har hittat min nya form. Som funneldesigner bygger jag nu digitala flöden och strategier åt andra. Men för att kunna gå all-in i de digitala labyrinterna behöver jag tömma det fysiska lagret. Det här är inte en vanlig ”rea”, utan en tömning av en era.

En sista skörd i Skattkammaren
I Studion och Skattkammaren finns nu 2000 meter unika designtyger, asymmetriska plagg och magiska föremål som väntar på att få sprida sin energi i nya hem. Jag har gjort det logiskt omöjligt för dig att inte tacka ja till den här nystarten genom min ”Morotstrappa” (rabatten dras automatiskt i kassan):

✨ Plocka varor för 500 kr – få 25 % rabatt
✨ Plocka varor för 1 000 kr – få 40 % rabatt
✨ Plocka varor för 2 500 kr – få 50 % rabatt
🥕 Plocka varor för 5 000 kr – betala bara 2 000 kr (60 % rabatt)
🥕 Plocka varor för 10 000 kr – betala bara 3 000 kr (70 % rabatt)

För en tusenlapp till får du alltså varor för dubbelt så mycket. Det är min absoluta favoritmorot till dig efter 20 fantastiska år. 🧡

⚓️ Deadline: Sista maj. Då stängs dörren till Skattkammaren för alltid.

Jag ber sällan om hjälp, men nu behöver jag din hjälp för att få vind i seglen på min nya kurs. Hjälp mig att sprida ordet så att alla tyger och designplagg hittar hem till rätt personer innan dörren stängs. Varje tips och varje delning betyder oerhört mycket i denna tömning av en era.

Tack på förhand!

Jag har ju i 20 år brunnit för att få kvinnor att stråla på utsidan genom DesignWerket. Men under ytan har jag sett en annan verklighet. Jag har sett tröttheten, de rinnande ögonen, "krockkuddarna" runt midjan och frustrationen över en kropp som inte längre lyssnar. Jag har varit där själv.

Som designer är mitt jobb att se mönster, logik och lösa problem. Så när min egen kropp började gå i baklås nöjde jag mig inte med svaret: ”Det är bara åldern”. Jag började gräva. Jag såg den biologiska tråden mellan min mamma (som fick mig vid 44), mig själv (som fick barn vid 42) och min dotter. Jag knäckte koden.

KvinnoKoden är min nya bebis, född ur viljan att få kvinnor att må bra inifrån. Det är inte en diet, inte en mirakelkur och definitivt inte ännu en sak att stressa över. Det är den biologiska manualen du aldrig fick.

Redan efter denna korta tid har flera hört av sig och lovprisat konceptet. De har insett det jag nu vet: Du är inte trasig, utan har saknat rätt instruktioner. Du har inte haft dålig karaktär; din kropp har bara varit i försvarsläge.

Kanske är det nu, som det är dags att ta tillbaka självklarheterna som blev hemligheter. Eller starta våren med att ta tillbaka din egen kropp och sluta måla över möglet med tillskott, och gå till den naturliga källan i stället.

Det börjar med att du slutar se dig i spegeln och tänka ”jag är gammal… tjock… ful…”.
Det var aldrig du… utan bristen på information. ❤️‍🩹

Jag har tagit den långa vägen för att du ska kunna ta genvägen. Är du redo att sluta kriga och istället slå på föryngringen och energin igen?

Du hittar din manual här → https://www.kvinnokoden.se/

För kvinnorevolutionen är här! 😍 

Vi hörs snart igen – och tills dess önskar jag dig en fortsatt magisk dag! 🌸

Gwenn Gunilla