En ruttnande banan och ett träd

med ny insikt...

Svara på det här mailet (en gång räcker!) – det är som att vi high-fivar, och då hittar mina mail alltid fram till dig!

Gwenn Gunilla

(OM du inte kan läsa hela mailet i din inbox, kan du läsa det online. Klicka på “Read online” uppe i högra hörnet.)

När det känns som att man vill sätta gummiband på sommaren…

Juli kom och gick, snabbt gick det med. Så även om sommaren fortfarande håller fast i ljuset, vet kroppen redan att det vänder…

Kanske har du hunnit vila lite, kanske fått D-vitamin så det räcker fram till oktober – men det där lugnet som du trodde skulle infinna sig… ja, det blev kanske mest några bra bilder och lite för höga kostnader.

För många blev semestern bara en paus från allt som fortfarande inte fungerar. Med relationer som skaver lite mer när man umgås hela tiden, pengar som försvann snabbare än man hann säga "semester" och en gnagande oro som aldrig helt lugnar ner sig.

Och nu står hösten där borta och väntar, med vardag, ansvar och ännu en omgång av att hålla ihop allt… Samtidigt kanske det känns som att något behöver förändras – men var börjar man, när man redan har tappat gnistan?

Det är därför jag gör det här.

Jag erbjuder tre personer en kostnadsfri session var, nu i augusti – inte som reklam, inte som marknadsföring, utan för att jag vet att många står mitt i den där tysta känslan av att något måste förändras, men har inte utrymme i plånboken. (Sessionen sker antingen via telefon eller i studion i Falkenberg).

Vad då session?

Det är inte terapi, inte coaching och vi ska inte prata om målsättning. Vi går rakt på det som håller emot – det där du kanske anat, men aldrig riktigt fått syn på. Det kan vara ett gammalt mönster, ett inlärt "jag klarar mig", eller något du burit på så länge att du inte längre vet om att du valt det själv.

Jag kallar det FrekvensDesign, för det är vad vi gör – vi kalibrerar dina frekvenser. Genom djupa, riktade frågor identifierar jag exakt var det skaver och varför det fortfarande håller emot. För när du väl ligger på rätt frekvens, skingras orosmolnen snabbare, än när lejonet tar gasellen på savannen. Det är lite obehagligt i början – men sen blir det plötsligt tyst, och du märker att du inte längre springer.

Ofta är det inte viljan som saknas, utan att det finns något som fortfarande styr i bakgrunden – en lojalitet mot något du aldrig valt, en idé du burit på så länge, att du glömt att den inte är din, utan i grund och botten en rädsla som ställt in hela systemet på fel frekvens, trots att du intalat dig att du är orädd. När du äntligen får se vad det är - det är då förvandlingen sker.

Det känns inte alltid behagligt, men det fungerar.

Ungefär som när man slänger den där bananen man inte låtsats se i flera veckor – och plötsligt får tillbaka sin aptit.

Efter sessionen skickar jag hem Manualen – din bok, till dig. Den är inte som belöning, utan som en karta, helt enkelt ditt verktyg - nästa gång bananen börjar ruttna.

Skriv till mig om du vill ha en av platserna. Känner du någon som tappat frekvens och bär det där leendet man får när man vet att förändring behövs - dela gärna. Det kanske är precis det som hjälper dem våga titta upp.

Be om ett slut, för att få en förändring…

Känner du att det här är exakt vad du behöver just nu och inte vill chansa på en av de kostnadsfria platserna? En ordinarie FrekvensDesign-session kostar 1111 kr, pågår 45-90 minuter och inkluderar din personliga Manual som du får med dig hem.

En session räcker – till skillnad från andra som mjölkar processen i månader. Du får verktygen direkt och kan gå tillbaka till Manualen när som helst om du behöver påminna dig.

Jag gör det inte för min skull, utan för din. Det är så jag jobbar.

Vad säger de som har testat?

“Jag vet nu exakt hur jag hittar tillbaka till mitt lugn – utan att behöva någon annan för att guida mig dit. FrekvensDesign var nyckeln. Jag kommet tillbaka när jag tappar bort mig igen. Det var väl investerade pengar. ❤️ Tack för allt du gör. ❤️”

“Jag har gått i terapi i flera år, men ingen har visat mig så tydligt hur jag kan hantera mina orostankar som det här samtalet gjorde. Tusen tack Gunilla! Verktygen jag fick är ovärderliga! ⭐⭐⭐⭐⭐”

Sagan om trädet som började fråga varför

Det lilla trädet växte upp i en hel allé av träd. Alla såg likadana ut - klippta till samma höjd, med korta rötter och tuktade grenar. Så var det naturligt, sa alla.

Men det lilla trädet märkte saker.

Det märkte att när träden blev gamla blev de vedklampar som föll och murknade. “Så är livets gång”, sa de andra träden när det hände.

Men det lilla trädet mindes när det var yngre. När rötterna gick djupt ner i jorden och gav ett lugn som gjorde att allt kändes rätt. När grenarna nådde upp mot himlen och hämtade ner insikter som det litat på helt. När vattnet flöt fritt genom stammen och gav äkta glädje, inte bara tillfällig lindring. När elden brann starkt inuti och fick det att vilja skapa, älska, leva fullt ut.

Nu kände det sig bara rastlöst, osäkert, törstigt och dämpad.

“Varför tar trädgårdsmästaren våra frukter innan de mognar?” frågade det en dag.

“Så har man alltid gjort”, svarade trädet bredvid. “Det kallas skatt, och vi måste bidra.”

“Men nästan all frukt försvinner ju. Vi får bara behålla det som faller ner av sig själv, och det är så lite…”

“Var tacksam för det du får behålla”, sa ett annat träd.

“Men varför klipps våra rötter så att vi aldrig når det djupa vattnet? Varför kan jag aldrig känna lugnet från jorden längre?”

“Lugn? Vi har lugn. Vi står ju still.”

“Varför tuktas våra grenar så att vi inte kan nå himlen? Jag kommer ihåg att jag en gång visste saker utan att någon behövde berätta för mig…”

“Lita inte på dig själv”, sa träden i kör. “Lita på trädgårdsmästaren.”

“Men varför känns allt så torrt? Varför är elden i mig så dämpad att jag knappt vågar vara kreativ?”

“Eld är farligt”, viskade de. “Det kan sprida sig.”

År efter år ställde det lilla trädet samma frågor, och fick samma svar: “Så har man alltid gjort.” “Det är naturligt.” “Det är för din egen säkerhet.”

Tills det en dag tröttnade på att ingen hade riktiga svar.

Den natten lät det sina rötter göra det som de velat göra hela tiden - gräva djupt ner i myllan. Grenarna fick sträcka sig upp mot himlen.

Nästa dag kom trädgårdsmästaren med saxarna. Men trädet hade växt så mycket på en natt att han inte hann klippa allt.

Och mitt i hans klippande hände något märkligt.

Trädet kände jorden under sig - det djupa, sanna lugnet som gjorde att det inte behövde springa någonstans. Det kände himlen ovan sig - den klara insikten om vad som var rätt och fel. Vattnet flöt fritt och fyllde varje cell med äkta glädje. Elden brann starkt och fick det att vilja skapa vacker frukt, inte bara producera för andras skull.

För första gången på åratal kände det sig helt och levande.

Och när frukten mognade naturligt smakade den annorlunda, även om trädgårdsmästaren tog det mesta, föll tillräckligt ner för att trädet skulle må bra. Det behövde inte så mycket när rötterna nådde det djupa vattnet.

De andra träden märkte förändringen.

“Vad gör du egentligen?” frågade trädet som stod närmast.

“Jag låter alla fyra elementen flöda genom mig igen”, sa det enkelt. “Jord för lugn, himmel för insikt, vatten för glädje, eld för skaparkraft.”

“Men… är det säkert?”

“Säkrare än att bli en vedklamp.”

Nästa natt lät det trädet också sina rötter söka sig djupare. Varpå nästa och nästa träd följde efter.

Trädgårdsmästaren märkte att flera träd växt för mycket för att han skulle hinna klippa alla. Och de som fick vara ifred över en dag, kände smaken av det djupa vattnet, lugnet från jorden, klarhet från himlen, elden som brann fritt.

De ville ha mer.

Så spred det sig, träd för träd. Inte genom predikan, utan genom att andra såg livskraften. Såg att frukt från hela träd smakar bättre. Såg att vedklampar inte alls var “naturligt” - bara resultatet av att aldrig få växa färdigt.

Och trädgårdsmästaren? Han insåg snart att vilda träd inte går att tukta. De växte för snabbt, åt för många håll, hade för djupa rötter för att kunna kontrolleras. Han fick nöja sig med att plocka lite frukt som föll på marken.

Men det blev så lite, och det var så besvärligt att böja sig ner efter det. Efter ett tag tröttnade han och lämnade allén att växa fritt.

Så kommer det sig att ibland räcker det med att bara ett träd slutar acceptera “så har man alltid gjort” för att hela allén ska komma ihåg vad de egentligen är - och växa som de vill.

Det gäller att börja komma ihåg, vem man är och varför vi är här... 😉 

📍 Skattkammaren i Falkenberg har öppet när det passar dig!

Under hela sommaren är Skattkammaren öppen on demand, dvs. du bokar din egen tid, och får hela butiken för dig själv, i lugn och ro. Jag bjuder på kaffe!

När vill du komma?
💫 Boka din privattid → HÄR

Vi ses i Skattkammaren.
Det var allt för idag.
Men magin fortsätter… ✨

Vi hörs snart igen – och tills dess önskar jag dig en fortsatt magisk dag! 🌸

Gwenn Gunilla

Reply

or to participate.